Det har känts lite konstigt att besöka hovet efter att vi gått upp, någonstans så har man fortfarande varit kvar i förra säsongen. Minnena från förra säsongen har varit så starka varje gång man gått i korridorerna. Att man dessutom fått uppleva kontrasten av att gå från ett Stockholm i strålande sol till att gå in i gamla slitna Hovet och se hur kondensen klättrat upp längs plexiglaset har varit lite lätt surrealistiskt. Det har kanske inte varit helt rätt att besöka Hovet då. Men med höstens antågande så har det plötsligt känts mer rätt med hockey. Hockey hör inte till sommaren, det är en vintersport.
Har länge pratat med Ljungh om att få tid till en lite mer ingående intervju, men det har inte funnits tid, men så denna höstdag tidigare i veckan så fungerade det plötsligt för oss båda att prata hockey, så jag gled förbi Hovet med mina kameror och en iphone i högsta hugg för att gå på djupet.
Markus är ju en av det mer träningsvilliga spelarna, något jag sett vid tidigare besök där han kört en hel del extra och vid mitt besök så är det inget undantag, han är en av de sista spelarna av isen. Tanken är att jag ska få lite med djup bakom spelaren Markus Ljungh, en spelare som kanske inte så många har koll på. Han är ju rätt ung och det går mycket prat om att han är en av spelarna som ska växla upp i år.
Jag stannar Markus på väg från isen på väg mot omklädningsrummen, vi har ju redan pratat om min idé innan, men det är ju matchdag så är lite osäker på hur vi ska lägga upp det hela, men vi kör en intervju som ska vara lite kortare nere vid betongplattan.
Börjar med att fråga något som egentligen borde vara rätt självklart, men tydligen är det en fråga han inte fått tidigare, varför han egentligen spelar hockey.
-Bra fråga. Jag har egentligen aldrig tänkt på varför jag spelar ishockey, men jag tycker det är en rolig sport där det händer mycket. Du kan spela en hel match i egen zon men du kan ändå vinna den. Allt kan ske i hockey.
Det blir rätt tydligt att det dröjde rätt länge innan han egentligen kände att han skulle kunna leva på hockeyn, det är först när hans första A-lags tränare Mats Waltin och Bert Robertsson lyfter upp honom från J20 och ger honom chansen i Västerås A-lag som det tar fart. Han satsar för att ta en ordinarie plats, vilket han lyckats med och när han tilldelas Guldgallret så förstår han själv att det kan gå vägen.
-Ja det var ju min första säsong i allsvenskan, det var jäkligt kul faktiskt, där kände jag att nu kan det bli något som jag kan livnära mig på.
Idag har Markus Ljungh nått SHL, en liga som han själv brukade titta på och drömma om, även om han helst var spelare som Sundin, Forsberg, Z eller Datsyuk när han spelade landhockey, och man förstår att drömmarna mer var NHL som liten än Elitserien. Men samtidigt så lyfter Markus hur stort det var att få ta Djurgården tillbaka till SHL. Det är helheten som gäller här, spelarna, fansen och klubben.
-Jag var så jäkla glad, det här är ens andra hem, man känner de här killarna så pass bra och få dela det här med dom, var så sjukt, det var sån jäkla glädje. Man kände lättad och sån glädje av det vi gjort som lag, förening och som fans.
Just spelargruppen verkar vara viktig för Markus, lite nyfiket så frågar jag om även han har måndagar då det känns tungt. För i mina ögon lever ju han lite drömmen som får leva på sin hobby. Något som vi nog alla är avundsjuka på. Men likt alla andra människor har han dagar då det är tyngre.
– Om det spöregnar, svinkallt och jag har sovit dåligt, då är det klart man är ju bara människa, men samtidigt så känner man ju suget, det är svårt att fatta man känner ju suget nästan varenda dag för att få träffa grabbarna och gå ut på isen och lira lite.
En egenskap som nog är viktig då Markus tränat extra för att förbereda sig för SHL, det gäller att växla upp för då man kliver in i en tuffare liga som Markus uttrycker det.
Markus Ljungh är en kille som jobbar väldigt hårt i båda riktningarna och när vi pratar om förebilder så dyker det upp spelare som Patrice Bergeron och Pavel Datsyuk, spelare som just Markus lyfter som duktiga tvåvägsspelare som har bra vektygslådor. Följdfrågan blir snabbt hur han ser på balansen mellan offensivt och defensivt.
-Målet är ju att inte släppa in något mål, så att motståndarna får jobba hårt för att göra mål. Sen är det en bonus om man får göra mål själv. Men samtidigt så vill man ju skapa lägen framåt så att man inte får det här defensiva tänket.
Markus kan vara grinig på isen och rätt så gnällig, har sett honom bli rätt förbannad efter en tackling av den storväxta Englund. Frågar honom rakt ut om han är gnällig och grinig på isen.
– Ja du kan ju fråga mina lagkamrater om det, så har det alltid varit, det har blivit lite fighter på träningar när jag var yngre då. Men jag tycker bara att det är bra, jag blir ju tokig när vi förlorar 3 mot 3 här på träning.
Men vi pratar ju ändå om en spelare som inte är så himla stor rent fysiskt, att vara grinig och intensiv kan inte vara lätt. Men tvärtom så verkar Markus gilla det hela, han vill vara där det bränner till och vara i kamp om pucken.
– Jag är kanske lite för kaxig ibland, men jag gillar att gå in i situationer där det är kamp om pucken. Jag är stark för att ha den kroppsbyggnaden, det gäller att inte ha respekt för någon där ute. Man får inte vara rädd.
Den korta intervjun har nu dragit ut lite på tiden, är inte riktigt säker på hur lång tid intervjun tagit, men får känslan av att jag fått ett trevligt samtal med en trevlig kille. Känner att det ska bli spännande att få lyssna igenom materialet. Det är enkelt att intervjua Markus, känns inte som att han döljer vad han tycker och tänker, vilket leder till bra samtal. Känner lite när jag går ut från Hovet att det finns fler frågor som jag vill ställa i framtiden och att jag vill veta mer om spelaren och människan Markus Ljungh.
Johan Sahlén