Något som varit på mitt schema länge har varit att åka med Djurgården Damhockey på bortamatch, har ju redan varit på resa med Herrhockeyn sedan tidigare, flera gånger till och med. Men nu var det dags för damhockeyn. Ett lag som slåss i toppen av tabellen där man har flera landslagsspelare, både i det svenska landslaget men även flera utländska stjärnor. Rent tekniskt så är det alltså ett riktigt tungt stjärnlag, men på samma gång så är det i en liten sport och på många sätt så bedrivs verksamheten av familjemedlemmar och vänner, men med en väldigt stor förening bakom som backar upp laget. På många sätt har man nog det bra jämfört med andra damlag, men jämfört med herrlag så är förutsättningarna rätt annorlunda
Samlingen för laget var 14:00, men det var en morgonträning för spelarna på förmiddagen så många spelare var kvar i området och laddade med lunch antingen ute på nån av restaurangerna eller så hade dom med sig matlåda likt Felicia Linder nedan
Felicia satt inne hos J20, ett område som rätt ofta används av Damlaget, både av coacher, materialare samt spelare. Man skulle kunna säga att Damverksamheten är allmänt rätt nära J20-J18, till viss del då en del spelare går i hockeygymnasiet och där går de tillsammans med killarna.
Vid ca 14:00 rullade bussen in, rätt trångt utrymme under Hovet och man skulle packa in bussen för avresa samtidigt som det anlände bortalag samt funktionärer, då det var match på Hovet för aik samma dag. Chefen för utrustningen och den som ser till att allt kommer med och framförallt att allt hamnar på rätt plats är materialaren Oskar Emt. Det är ju uppenbart vilka hockeynördar man har att göra med dock. Alla möjliga matcher följs, framförallt så är man intresserade av matchen mellan Luleå och Linköping som påverkar toppstriden. Oskar Emt och Rebecca Stenberg står med mobilerna i högsta hugget och diskuterar matchen mitt bland trunkarna
Till resan anslöt en full trupp, Tomas Höglund som nog får betecknas som lagledare, Coachen Jared Cipparone, Nisse Ekman och Danijela Rundqvist, naprapaten Jörgen Svensson, föräldrar/vänner samt mig i egenskap av fotograf. Det blir ofta så att det kommer med nån ur spelarnas familjer på plats. Det viktigaste var att alla spelare skulle kunna ha varsitt dubbelsäte så att de kan vila ordentligt och likt i de flesta andra spelarbussarna så satt alla ledare längst fram. På bussen så pratades det såklart en hel del hockey, en del spelare sov, några valde att vila. Några hade lite annorlunda sätt att sitta i bussen som spelaren som valde att ha fötterna upp i luften.
16:30 så ankom bussen till Gavlerinken, det var rätt trångt om utrymme då klubbens båda herrlag redan dragit igång sin match 16:00, damernas omklädningsrum flyttades om och det var planerat med isvärmning i B-hallen. Vid ankomst så väntade fler föräldrar som åkt upp på egen hand. Det märks hur mycket som kretsar kring familjen och vänner, även i en sådan stor förening som Djurgården. Man kan verkligen känna hur laget är som en familj på så många sätt.
All fokus för spelarna är ju såklart på sin egen match, men vi människor runt omkring kan ju inte låta bli att ha ett öga och ett öra bort mot herrarnas match, kort efter vår ankomst så hörs ett riktigt stort vrål, sucken går och tänker, nu gör hemmalaget mål. Men så säger Nisse, nej vi har gjort mål, Calle Ridderwall. När damerna drar ut för att springa/spela fotboll, så glider en del ledare och tränare ut i hallen för att se lite av herrarnas match. I herrarnas paus springer Stefan Nyman ihop med Lovisa Berndtsson och Oskar Emt i korridoren 
Herrarna avgör sin match med mål i tom bur och där blir det bråttom, det är tänkt att damerna ska börja sin match 18:30, väldigt kort inpå herrarnas match. Spelare springer både på och av isen nästan samtidigt, man möts i korridorerna och samtidigt så ska produktionsbolaget plocka ned all sin utrustning, något de inte helt hinner med, utan står och plockar ned saker i mittenbåset samtidigt som matchen börjat.
Matchen i sig blir en väldigt tuff match, det är uppenbart att matchen betyder väldigt mycket för Brynäs som har en rekordpublik, man hade försökt ta rekordet för damligan totalt, något man misslyckats med, men det är ändå nära 3000 åskådare vilket är väldigt stort för damhockeyn, det är även en hel del Djurgårdare som stannat kvar. Matchen är full av tunga närkamper, en hel del gruff samt två briljanta målvakter. Länge känns det som Djurgården har övertaget, men Brynäs sliter verkligen på rejält och kommer till en hel del lägen
Matchen slutar mållös efter förlängning och man känner hur besvikna Djurgårdspelarna är, man vill alltid vinna, även förlängningen blir mållös även fast Brynäs hade ett powerplay. Slutligen blir det alltså straffar som ska avgöras. På en herrmatch så brukar man skrapa lite men det sker inte på damernas match och det är rätt rejält med snö på isen, det påverkar helt klart straffarnas kvalitet även om det även här handlar om två väldigt bra målvakter. Här drar Djurgården det längsta strået där Lovisa Berndtsson räddar alla straffarna och där nyförvärvet Samantha Hanson sätter en av Djurgårdens. Blir ett härligt firande och det är uppenbart att det är härligt att även vinna på straffar, så länge man vinner.
Förlängningen innebär att allt blir bråttom, man har beställt matlådor på vägen hem, Tomas försöker få tag på restaurangen och berätta att man är sena, men det är ingen som svarar. Samtidigt så ska hela omklädningsrummet plockas isär och all utrustning så ned i sina väskor så att man hinner hem. Det är ju match dagen efter så man behöver få vila. Alla hugger in med väskorna, ledare, materialare, naprapaten, sportchef, verksamhetschef och även föräldrarna som egentligen är där som åskådare 
Resan hem handlar egentligen om två saker, äta och vila, matlådorna fick till slut lösas av två föräldrar som åker i förväg och hämtar upp maten åt bussen. Det är enkel hockeykost, lasagne med sallad. Många spelare somnar/vilar efter maten. Ca 23:40 så anländer bussen till Globenområdet och några spelare släpps av för att hinna med en tunnelbana, det blir löpning full fart till tunnelbanan och någon ledare säger, fan sådär hårt jobbar de inte ens i backcheck.
De spelarna som är kvar lastar in all utrustning i det omklädningsrummet som ska användas för morgondagens match, sedan är det upp till Oskar att hänga upp all utrustning på varje spelares plats samt se till att allt även ser bra ut. Oskar berättar att det är väldigt viktigt att allt är på rätt plats och att allt just ser bra ut. Det finns en stolthet hos Oskar som man gillar
När omklädningsrummet är på plats så tar dagen slut för mig och för Oskar. Han var först på plats och är sist att lämna. Klockan närmare sig 01:30 innan vi lämnar Hovet för den här gången. Oskar lägger ned ca 30 timmar per vecka. Det är han nog inte ensam om. Vi är på många sätt i en ny tid av hockey när det man kanske kommer ifrån det klassiska föreningstänket. Men ändå har vi här ett lag som drivs av idéellt arbete från familjemedlemmar, partners och av vänner. Om jag får säga det själv så tycker jag att det är vackert, jag gillar det här, det är idrott på riktigt.