Vaknade bakis och seg, det var kallt ute, det var stökigt överallt ifrån min årliga julfest och det enda
vettiga jag kunde göra var att slösurfa. Till min förvåning så upptäcker jag att det ska vara bandyderby idag och det på Spånga IP, planen som jag själv spelade på som grabb och som faktiskt ligger rätt nära där jag bor. En inre strid mellan suget att fota och suget på att ligga under täcket hela dagen startade. Men självklart så vann ju fotandet som vanligt. Det har varit hyfsat varmt ute men jag såg till att klä på mig lite varmare än vad jag trodde att jag behövde. Det är ju en klassiker att det alltid blir kallare när man sitter stilla. Dock så slog det mig i efterhand att jag gjorde de klassiska misstaget, marken är sjukt kall när man kommer nära och fota, man sitter ju nästan på isen och ja man ska nog egentligen se till att skaffa skoterboots eller liknande.
Lite rolig fakta kring matchen, när jag kom ned dit så fick jag höra att Djurgårdarna 
inte direkt var positiva. Man saknade några av sina bästa spelare, sammanlagt så var 7 spelare borta och man fick till och med ställa upp med sin tränare på isen. Vilket kanske låter rätt ok om man inte visste om att han var 50+. Fick höra ledare i Djurgården muttra om att ifall man torskar med 10-3 så får man vara nöjd. Det kändes tidigt i matchen som de skulle få rätt. AIK gick snabbt till upp till en 0-3 ledning och jag började förbanna mitt val att fota bandy. Men Djurgården rykte upp sig och spottade in 2 snabba mål, man fick lite hopp nere vid sitt kortsida, men snabbt tog AIK över matchen igen. Jag fick en dålig känsla igen och det kändes inte bra. Djurgården tog en tidig timeout, redan i första halvlek. När den andra började så hade man lyft upp sin backlinje lite och spelade mer rakt på sina duktiga forwards och helt plötsligt hade matchen svängt rejält. Djurgården drog på sig många utvisningar, men inte ens det stoppade dem, man gjorde mål i numerärt underläge och det avgörande målet för matchen kom precis när en utvisning rann ut och spelare kom in från båset. Matchen gick från 2-6 till 10-7, en magisk match och jag ångrar inte mitt beslut.
En annan detalj som jag älskar med att fotografera är att man kommer så otroligt nära, jag hörde hur aikarna var kaxiga och självsäkra i början av matchen för att sedan gradvis börja gnälla på varandra och allt annat, till när de 
vart helt knäcka och verkligen skrek på varandra och tappade svansföringen helt. Det är något jag aldrig kommer glömma och något jag känner att det var riktigt kul att få uppleva.
Men så hur är det att fota bandy? Jo det påminner mycket om att fota fotboll, det är samma storlek på spelytan och man har lika många spelare. Skillnaden är väl främst att det går mycket snabbare. Bollen rullar djävulskt snabbt, något som jag faktiskt minns lite från när jag spelar och spelarna verkligen flyger fram på isen. Sen så är det ju aningen läskigare när de skjuter, man får helt klart vara betydligt mer på tårna än när man fotar fotboll. Jag har dock täckt ett antal bandyskott förut så jag vet att jag kan ta det, fast slipper nog helst nicka en boll om jag kan.
Något annat jag reflekterade över var ju att det inte var perfekt ljus och då den här matchen började 13:00 och med någotsånär blå himmel och slutade närmare 15:00 så hann det hända väldigt mycket med ljuset. Jag gick från en överljus plan till en mörk och vitbalansen han bli väldigt märklig under resan. Jag fotade i auto-vitbalans, men fick gå in och ändra värdena på alla bilder i efterhand. Ett tag så fotade jag i den så kallade blå timmen och samtidigt hade elljus igång. Det blev väldigt annorlunda. Men man får nog bara acceptera att det krävs lite extra jobb med bilderna helt enkelt.
Lots of Love
Johan Sahlén