Jag drivs definitivt av perfektionism och jag har hört att en del andra som fotar görs det med. 
Det är sjukt jobbigt ibland. Ett exempel är igår. Jag är på plats och ska fota Djurgården – Åtvidaberg. Kommer alldeles för tidigt som vanligt. Har min plan klar. Men blir tillfrågad att ta några extra bilder. Det är nu det hela blir jobbigt, för man vill nå en viss nivå för vissa bilder. Men är inte alltid man har alla verktyg på plats. Jag tar några bilder på sponsorevent men då jag är tvungen att dra upp ISO så högt för att få bilderna att funka så blir det för mycket brus. Jag vet att man inte ska grotta ned sig, men jag gör verkligen det i sådana fall. Slutar med att jag sitter i flera timmar och försöker pilla med 4 st bilder för att de ska bli så perfekta som möjligt. Det är självklart galenskap. Folk tycker säkert att de är ok som de är. Men jag kan knappt leva med det. Att jag sen tar 20+ riktigt bra bilder från själva matchen förtar inte helt att jag inte fick till de där bilderna innan.
Men vad lär jag mig på det hela? Jo att jag kommer ha med mig en blixt i fortsättningen med. För jag hade behövt den igår och antagligen har jag lärt mig lite om redigeringen. Den där besattheten att nå perfektionen gör ju att man bara provar och provar och provar. Kraven man ställer på sig själv pushar hela tiden mig till att ta bättre och bättre bilder. Jag tror inte jag hade varit lika bra på fota om jag inte hela tiden hade satt den här pressen på mig även om jag samtidigt vet att det inte är helt hälsosamt. Jag har ofta en tendens att tala ned mina egna bilder, lyfta fram vad som är fel med dem istället för att lyfta fram det som är bra. Något som en vän påpekat så nu försöker jag hålla käften om det. Även om det inte är lätt för egentligen så vill jag bara såga mitt egna verk. Visst det är inte alltid så. När jag är nöjd med något så blir jag faktiskt väldigt nöjd. Men kan aldrig släppa de där bilderna som inte var perfekta.
Det ska dock sägas att jag inte bryr mig för hårt om någon annan sågar mitt fotograferande. För oftast så är jag inte ute efter samma sak som den personen och vi kan ha olika referensramar, jag fotar väldigt mycket för min egna del. Det finns en stor stolthet hos mig.
Lots of Love
Johan Sahlén